När började stor
•
Stormaktstiden
Stormaktstiden är en epok i Sveriges historia. Namnet kommer av att Sverige under denna period erövrade och upprätthöll en stormaktsställning i Europa. Stormaktstiden, vars tidsomfattning definieras olika, föregicks av äldre vasatiden (–) och efterföljdes av frihetstiden (–). Stormaktstiden indelas i yngre vasatiden (–) och Karolinska tiden (–). Epoken sägs således vara avslutad före fredsavtalet med Ryssland Perioden kallas ibland, efter mönster av det långa talet, för Sveriges långa tal.[1]
Perioden anses ofta ha inletts med att Gustav II Adolf besteg den svenska tronen,[2][3] även om det finns många som vill förlägga dess inledning så tidigt som till , då Erik XIV inledde den svenska Östersjöexpansionen genom att sända en armé till Estland på anmodan av staden Reval.[4][5] I och med stora nordiska krigets slut och freden i Nystad avslutas den svenska stormaktsepoken formellt.[6][7]
Det var under stormaktstiden som Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland, Härjedalen och Jämtland blev en del av Sverige. Övriga områden som erövrades (bl.a. Kexholms län, Ingermanland, Estland, Livland, Bremen-Verden och Pommern) kom att förloras under f
•
Alexander den store
Alexander den store ( ) eller Alexander III liksom var hans egentliga kunganamn, var ett makedonisk monark som enade grekerna samt ledde dem i erövringen av detta väldiga perserriket, vilket sträckte sig ifrån Medelhavet österut ända fram till Indien. Alexander skapade därmed en av världshistoriens största rike.
Under sin uppväxt fick Alexander en bred utbildning samt under enstaka tid fanns Aristoteles hans lärare.År inledde Alexander en krig mot Persien såsom var dåtidens supermakt. Alexanders arméer drog segrande fram genom Mindre Asien (nutidens Turkiet).
Under slaget vid Issos (se karta) mötte denne den persiske härskaren Dareios III vilket besegrades inom grunden.
Därefter fortsatte Alexander ner till Egypten där han hälsades vilket befriare ifrån perserna. inom Egypten lät han grunda staden Alexandria som redan under antiken kom för att bli enstaka av dem största samt viktigaste städerna runt Medelhavet.
År begav sig Alexander från med sin armé mot det inre av perserriket. Där besegrades Dareios III återigen, dock den denna plats gången genom slaget nära Gaugamela (Arbela). Därefter intogs de viktiga städerna Babylon, Susa samt Persepolis. Efter att Dareios III mördats av sina egna , tog Alexander
•
Alexander den store
- För andra betydelser, se Alexander den store (olika betydelser).
Alexander den store eller Alexander III (grekiska: Αλέξανδρος ο Μέγας eller Μέγας Aλέξανδρος), född 20 juli i Pella, död 10 juni i Babylon, var kung av antika kungariket Makedonien, från år till sin död.[1] Han är en av världshistoriens främsta fältherrar och erövrade bland annat Persien och Egypten och förde erövringskrig till Indien. Erövringarna gav upphov till den så kallade hellenismen, den epok då det grekiska språket och den grekiskahögkulturen spred sig ända till Indien.
Alexanders far Filip II underkuvade/förenade de flesta grekiska stadsstaterna. Efter att Filip blev mördad ärvde Alexander en regional stormakt och en av dåtidens bäst tränade arméer. Med sin armé besegrade Alexander storkungen Dareios III och erövrade det mäktiga Perserriket. Under sina krigståg mellan och [2] grundade han ett flertal städer, av vilka den mest kända är Alexandria i Egypten.[a] I dessa städer bosatte sig de folk som utgjorde hans armé. Alexander införlivade även trupper från andra folkslag i sin armé och uppmuntrade äktenskap mellan sina män och perserna. Han anammade persiska traditi